Ädelsten Serpentin

Vilken typ av sten är Serpentin?

Ädelsten Serpentin värderas för sitt speciella utseende, vilket i själva verket ofta liknar ormhud. Denna pärla klassificeras som en billig, halvädelsten, men folk har länge använt ormen för smycken och det har alltid varit mycket populärt.

Serpentinen är egentligen ett serpentint mineral (vars namn på latin betyder "serpentin"). Serpentin har emellertid många typer, bland vilka det finns stenar av olika slag. Och ofta stenen, vars färg liknar en ormans hud, kallas en orm (även om namnet anses föråldrat, används det fortfarande mycket ofta).

Serpentin har också sina egna underarter. Den ädla serpentinen har en gulgrön eller vitgrön färg, stenarna är jämnt färgade eller har svarta fläckar. En sådan sten ges ofta för jadeit eller nefrit. Den blågröna serpentinen heter Williamsite, den ljusgröna är ovanite, och den fibrösa serpentinen med vackra tints eller har effekten av en kattöga kallas en satellit.

Serpentin är mjuk noggrann sten, men den har god viskositet och är därför väl lämpad för bearbetning. Och i spegelns dekoration ser du elegant och mycket ovanligt. Färgen på Serpentin är oftast av grön skala, men det finns spiraler av gula, rödaktiga, blå och violettblå nyanser. Serpentin används inte bara för smycken - olika dekorativa föremål skärs ut av det och används till och med för beklädnad, eftersom serpentin är en vanlig sten. Endast de bästa proverna av serpentin tar till smycken.

I Ryssland finns serpentin i Urals, Kolahalvön, Karelen, Norra Kaukasus, Buryatia och Kamchatka. I världen finns de viktigaste inslagen av serpentin och serpentin i Kazakstan, Finland, Sverige, Storbritannien, Italien, Kina, Indien, USA och Kanada.

En av de mest ovanliga användningarna av en serpentin är dess användning som en fråga. I Uralerna gjordes en speciell "berglinje" av en fiberserpentin, av vilken vävt "stenämne". Det finns till och med en berömd historia, när Peter jag besökte Demidov såg han när han hade smutsat en bordsduk från bergs lin, slog den helt enkelt i elden och efter att ha bränt ut de smutsiga fläckarna skakade han och lämnade den rena duken tillbaka till bordet.